onsdag 11 april 2012

Äntligen hemma slash Bygglov


Nackdelen, eller kanske lärdomen om man väljer att se det så, för den här frun att leva i renovering är att hon från och till måste ansvara för köket. Köksavdelningen hör ju annars till makens gebit. Nu har det varit full action på byggande uppe på övervåningen i två dagar då svärfar dessutom varit här och ställt upp. För att far och son ska kunna fokusera fullt ut på renoveringen får ju frun ställa upp och sköta markservicen. Och sjukt barn. Samtidigt som hon tar hand om sin egen mycket trötta och väldigt gravida kropp... men nu ska vi inte beklaga oss, bara göra oss uppmärksamma. I alla fall så har hon då lyckats servera två maträtter under de lika många dagarna och imorgon är det dags för den tredje, då blir det köttfärssås. Köttfärssåsen är lite som fruns egen bakgård så det blir inga problem. Det var värre med fläskpannkakan, det var premiär på den. Och korvstroganoffen var det ju hundra år sen den tillagades senast. Men applåder och fanfararer, alla inblandade har överlevt än så länge. Det kanske kan bli något av den här frun ändå? Inte för att matlagning är nödvändigtvis kvinnans uppgift. Å nej. Utan för att jag ser det som en fördel att kunna laga min egen mat när mina barn sitter och gapar efter något att äta. Det känns lite praktiskt.

Och på tal om titeln för inlägget. Det är himla fint att leva i renovering då och då. Ni vet tillfällena när de i tv-showerna visar upp det färdiga resultatet för familjerna och de o-ar och a-ar. De gråter och säger att de fått ett hem. Att de inte kan tro sina ögon. Att det är perfekt. PRECIS så kände frun i huset idag när hon o-ade och a-ade när hon fick se sin hall på övervåningen. Och då är den inte ens riktigt klar än. Fattar ni kaoset som varit, då man blir helt svag i bena för en ny innerdörr eller en fin ny garderob med skjutdörrar? Fattar ni känslan? Lite som knark skulle jag kunna tro. Fast nyttigt. Annars så är det mest skit att bo i renovering. Bortsett från de där berusande tillfällena då man känner att man är på väg att återfå sitt hem, som man inte haft sen man bodde i den där färdigrenoverade lägenheten 2010. I lägenheten då allt var i ordning och alla saker hade sin egen underbara plats. De tillfällena är typ helt oslagbara.


7 kommentarer:

Min plats i solen sa...

Du är helt underbar Mya! Sitter här med ett stort leende på läpparna. Härligt inlägg! :)

Kram på dig

Johanna sa...

Heja dig! Tycker du fixat till riktigt avancerade maträtter för nån som inte tycker att matlagning är det skojigaste i världen :) Jag älskar att laga mat, men bara i de lägen då jag har gott om tid och utrymme. Det vill säga inte när jag har en hungrig son som drar mig i benen
:) Fast Benjamin blir som lyckligast då det serveras snabbaste lunchrätterna här hemma - blodpudding eller snabbnudlar med spenat, ungen äter som en häst i de lägena, hihi! Kram!

Monica sa...

Wowwowwow som BR skulle ha sagt! Härligt att höra att allt är på väg åt rätt håll. Jag vet precis hur det är att bo mitt i ett renoveringsprojekt, både höggravid och med små barn. Inte helt optimalt, men man blir för evigt tacksam för små saker! Fortfarande kan jag stanna upp i köket och dra mina självstängande lådor fram och tillbaka och tänka "Det här är mitt kök!!!" med stor glädje. Hang in there! Det finns en sol bakom det stora, svarta molnet. När man har skymtat den finns ingen väg tillbaka. :)

Anonym sa...

Hejja!! Hejja!! Du är för gó! Kram

Emma sa...

Hihi... jag känner igen känslan. Skönt för er att det går framåt med renoveringen.

Förresten, maten ser riktigt smaskens ut tycker jag =)Här hemma är det också så att det är mannen i huset som står för den mest avancerade matlagningen även om jag också har mina stunder =)

kram

Sanna F sa...

Applåder, ja det kan ju typ vara rätt praktiskt att kunna laga mat när barnen är hungriga, det finns ju mamma scan och hon har räddat mina barn många gånger när matlagningsfantasin tagit slut ( vet att det kanske inte är det bästa man kan bjuda på, men bättre än inget iallafall)
Titta lite på arga snickaren också så tror jag att din panik över renovering mattas lite.
Massa kramar

Malin på pastill.nu sa...

åh, känns bekant det där, fast problemet här hemma är att INGEN vill eller kan laga mat :-S Tufft läge..